Efter den senaste tidens regnande har fisket varit lite besvärligt. Inte minst för att vattnet har varit högt och haft Oboykonsistens, men även för att slänterna blir snorhala och forcering av terräng, speciellt nattetid, blir fullständigt livsfarligt. Intressanta trassel blir det, särskilt som man själv är i mitten...
I mitt förra inlägg nämnde jag prylbögeriet. Med detta menade jag inte att hoppa på fiskare som lägger mycket tyngd på sin utrustning. Jag har sedan 20 år varit fast i trollingen, och de flesta vet ju hur det går till i den genren. Först liten båt och sedan...hej vad det går...för får få bokstäver i körkortet och kontona tomma! Därför har metet varit en underbart befriande sysselsättning. I mångt och mycket behövs det ju bara ett spö, rulle och lina. Om man skall fiska färna är det bra om krokarna är av högsta klass. Men där stannar det. Givetvis är banksticks och håv bra att ha, men inga vitala delar för att fånga fisk. Som backup har jag använt mig av ett gammalt djupriggsspö med en Ul-okuma haspel på. Fungerat bra på så vis att den är bra att veva med där det är trångt. På allt annat suger den. När färnorna går på märks det när spöet far iväg, men idarna och mindre fiskars duttande på betet syns inte alls. Trött på alla dessa djupt svalda beten blir det nu sannolikt en uppgradering på både rull och spö fronten. Spöet är ännu okänt, men rullen blir en Spro Blue arc. Har en sådan nu och för de pengarna finns inte en bättre haspel. Jag har använt den några pass nu och den har inte klickat en enda gång...fast det är ju det det har, när färnorna ilar runt som missiler.
Tog en liten rast från husrenoveringen och for iväg på lite fiskpatrull. Där hittade jag denna id. 2350 g. Upptäckte att trabuccos fluorocarbonlina måste knytas med specialknutar för annars korvar knutarna upp sig. Tappade ingen fisk denna gång, men kunde blivit en katastrof. Man lär så länge man lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar