Hey man..check this dude out!!

Richard Laaksonen 1990. Ludington. Michigan. USA

EEEMMIIIIIIIIIIIIIIILLLLL!!!!

Flera månader utan ett inlägg igen...Så kan det gå när man renoverar hus samt har hundratals ungdomars undervisning att sköta. Mycket kul uppgifter båda två, men någon tid till fiske o andra nöjen blir det inte. Lägger därför upp en bild från svunna tider som kanske kan locka igång lite fiskesug hos en del. Inte minst hos fångstmannen Emil Larsson, Limmared, som drog denna lax om 17 pannor samt 1,13 m på endast 15 m vatten i Hanöbukten. Grym fight innan den var i båten då det vid tillfället blåste 14 m/s. Ingen större drama då min lilla Örnvik då som nu klarar hög sjö mkt bra. Hoppas det nu kan bli ordning på Östersjön igen, eller rättare sagt fiskepolitiken i norr. Torne älv producerar större delen av den vilda Östersjölaxen som det är nu, men i Kalix kämpar man mot nätfiske o mygel. När Kalix älv börjar leverera kommer vi i söder att förhoppningsvis märka det tämligen omgående. En vild 20 pannare är det häftigaste man kan kroka i Östersjön, så det är något att se fram mot, för skillnaden mellan en vild och odlad fisk kan ju vara ganska stor om man uttrycker sig milt. Vad det handlar om i slutänden är pengar...vattendomar o annat är ju grunden ekonomiska kompensationer för skador på fisket och miljön. Genom att snåla in på alla led från odling till utsättning får man vad man betalar för, slöa degenerade fiskar, om de ens överlever. Ett ljus i mörkret är dock som det verkar nu att, fiskeriverket och naturvårdsverket skall slås samman. Man kan ju hoppas att det blir betydligt svårare för yrkesfiskarna o andra med enbart vinstbegär att få första tjing på naturesurserna.

I Vänern o Vättern kan man sponsra fisket genom att deltaga i tävlingar och så långt är det väl. Det dumma är när man kan välja mellan två tävlingar samma helg...Där båda evenemangen stödjer fisket i sjöarna. Inte så smart, då båda tävlingarna förlorar på det, och tappar då två möjligheter till pengar för stödutsättningar. Inte så bra.

Dragit ned på mäskandet har inneburit att jag inte får några mängder med fisk längre. Däremot inte sagt att fångsterna blir sämre för det. Jagade färna, men ingen var hemma. Nyinflyttad var dock denna pjäs. 2700 g. Jag har fått låna ett antal spön för att nogrannare kunna bestämma vad jag skall ersätta mitt djupriggsspö med. På tur denna gång var Prologics MP Specialist. Med testkurva angiven till 1 3/4 lb borde den på papperet vara för styv för detta fisket. Men med feedertopp på 3 oz fungerade den perfekt. Jag fick jobba en hel del för att få över iden på min sida strömmen, så den var absolut inte för styv för jobbet. Med avon toppen blir den dock ganska påkig, eller verkar vara det i alla fall. Testar det snarast. Jag upptäckte häromdagen att gammalt bröd inte behöver slängas om det blivit lite äldre än dagsfärskt. Det är bara att knyta ihop påsen och lägga den i mikron på full effekt. Den är färdig när påsen är som en ballong. Den är fullständigt oätlig efter denna behandling, men perfekt att fiska med. Degig o seg. Jag passade på att värma några gamla räkor i samma påse och doften av räkorna fastande i brödet. Perfekt. Sen är det smart att kolla vad man får med sig hem, när man haft mäskåsen liggande på marken en timma. Jag fick bröd över, och parkerade det i kylskåpet. Hade jag kontrollerat vad som fanns i påsen, hade inte min sambo behövt hitta en mördarsnigelkoloni i kylskåpet. Stackarna var ganska sega efter en natt i kylan. Skall för övrigt vara ett mycket bra bete till id och färna. Tänk om man kunde få någon användning av dessa slemmiga jävlar...Med lite surgifix borde det vara möjligt att få dem att sitta på kroken. Tänk vad praktiskt att ha bete som själv kryper ned i mäskhinken...
Har för övrigt även hunnit testa nya beteshuvudet. Fick fram mönstret jag ville ha. Zorro gick att få till med en handvändning. Mer tester följer.

Istället för TV...

Efter den senaste tidens regnande har fisket varit lite besvärligt. Inte minst för att vattnet har varit högt och haft Oboykonsistens, men även för att slänterna blir snorhala och forcering av terräng, speciellt nattetid, blir fullständigt livsfarligt. Intressanta trassel blir det, särskilt som man själv är i mitten...
I mitt förra inlägg nämnde jag prylbögeriet. Med detta menade jag inte att hoppa på fiskare som lägger mycket tyngd på sin utrustning. Jag har sedan 20 år varit fast i trollingen, och de flesta vet ju hur det går till i den genren. Först liten båt och sedan...hej vad det går...för får få bokstäver i körkortet och kontona tomma! Därför har metet varit en underbart befriande sysselsättning. I mångt och mycket behövs det ju bara ett spö, rulle och lina. Om man skall fiska färna är det bra om krokarna är av högsta klass. Men där stannar det. Givetvis är banksticks och håv bra att ha, men inga vitala delar för att fånga fisk. Som backup har jag använt mig av ett gammalt djupriggsspö med en Ul-okuma haspel på. Fungerat bra på så vis att den är bra att veva med där det är trångt. På allt annat suger den. När färnorna går på märks det när spöet far iväg, men idarna och mindre fiskars duttande på betet syns inte alls. Trött på alla dessa djupt svalda beten blir det nu sannolikt en uppgradering på både rull och spö fronten. Spöet är ännu okänt, men rullen blir en Spro Blue arc. Har en sådan nu och för de pengarna finns inte en bättre haspel. Jag har använt den några pass nu och den har inte klickat en enda gång...fast det är ju det det har, när färnorna ilar runt som missiler.

Tog en liten rast från husrenoveringen och for iväg på lite fiskpatrull. Där hittade jag denna id. 2350 g. Upptäckte att trabuccos fluorocarbonlina måste knytas med specialknutar för annars korvar knutarna upp sig. Tappade ingen fisk denna gång, men kunde blivit en katastrof. Man lär så länge man lever.

Intet nytt...

Tidvis har det varit mycket action, men fångsterna har bestått av idar, förvisso av hygglig storlek men det är ju inte dem tyngdpunkten ligger på precis...Färnorna är så utspridda de kan var nu, och det gör det ju inte lättare att fånga dem. Som novis på detta med mete, står jag emellanåt och stampar. Trilskande färnor är ju inte det lättaste man kan ge sig på. Tills nu har de inte varit speciellt svåra att fånga, när jag väl hittat dem. Men nu är det både back och broms på! Köpte mig en swimfeeder häromdagen, och jag måste säga att det var ganska kul att ladda den tingesten med alla möjliga gotter. Det kändes bra och fungerade likaså, ända tills jag satte den. En bra orsak för att ta rast från husrenoverandet blir att handla ett par nya. Som förlorad för trollingen är det svårt att fiska med bara ett spö, tills nu har det dock fungerat bra. Som backup har jag använt mig av ett uglystick trollingspö. Från början var det meningen att den bara skulle vara reserv, men efter åtskilliga idar och färnor blev den lite mer än det. Orsaken är att det är otroligt snåriga ställen man krälar omkring i...svårt att gå och ännu värre att svänga ett 12 fot spö. Så för renodlade prylbögar kan det vara svårsmält, men den gamla uglyn fungerar perfekt att dra färnor med.

Nu blir det lite vila för metet, och jag tänker lägga lite krut på gösfisket istället. Det lär simma sjupannare i hemmasjön...det vill jag se innan jag tror på det...

Skitfiske alla..

Turpa...turpa se siellä, kahen kilon turpa...kahen kilon turpa...ota turpa pois...
2320 g. Olisi voinut paina enempi. Pitus sillä kuitenki oli. Syötti oli katkarapu. Suomen vesistöissä näitä on paljon. Suosittelen näitten kalastussta. Ei vaadi paljon kalustoa, ja tärpit sekä taistellut ei jätä moittimissta...syötittinä kelpa ranskan leipä, talous sekä homejuusto, kaikki ravunlajit, mansikka jne...

Så blev det en till. 2700 g. Brydde mig inte om att ta längden, den var ganska kort, men mycket fet. Bra fight. Behöver sannolikt uppgradera lite utrustning, för idag hackade den lilla UL-okuman oroväckande när denna pjäs rusade runt i poolen. Tog även en fet id, och det fick bli avrundingen för denna kväll. Trevlig midsommar alla!